applesugar

Älskare och hatare är inte så olika. Båda är "besatt" av något och tar vilket tillfälle i akt att prata om sin åsikt. Jag kom på det igår kväll när jag kom på hur många som fortfarande älskar Tokio Hotel. Jag älskade Tokio Hotel förut med både hjärta och själ. Jag kunde göra vad som helst för dom. Jag tyckte Bill var så himla sygg och kunde inte hitta en anledning att hata honom just då. Jag minns folk som skrev en massa saker om hur dåliga dom var och hur Bill såg ut som en tjej och hur Tom inte alls passade in i bandet och jag som ett troget fan sa emot så mycket jag kunde. Jag tyckte inte om dom som hatade Tokio Hotel, jag inser nu hur mycket vi egentligen hade gemensamt. Vi båda la ner en massa tid på att få fram vår åsikt om Tokio Hotel, skillnaden var att mina slutade med massa hjärtan och deras med utropstecken och fulare ord.
Som nu, jag är ett fan av Twilight och jag har kompisar som inte alls gillar Twilight. Jag har redan börjat märka likheterna. Vi båda laddar upp saker (på olika hemsidor) angående Twilight, vi pratar gärna om vår åsikt om Twilight och varför, vi kan inte "leva" om vi var tvugna att hålla tyst om vår åsikt om Twilight EN dag. Det kanske finns fler, kanske inte finns så många fler, men likheter finns det. Jag tror att det som gör båda mest lika är lycka. Om hatare skulle vara olycklig av att hata något så skulle dom inte göra det, om älskare skulle vara olycklig av att älska något skulle dom inte göra det. Oavsett om man hatar något bringar det lycka och lugn till kroppen. Dom njuter av att hata något precis som älskare njuter av att älska något.
Vi kan inte leva om vi inte älskar/hatar något, jag tror människan funkar så.